Medlemmarna i slöjdföreningen har under hösten stickat och sytt barnkläder  till barn i Litauen. IOGT-lokalens hall fylldes med kassar fulla av vackra täcken,  små stickade barntröjor och gosedjur, som Kerstin Eskilsson-Nilsson  skulle hämta nu.  Kerstin berättade och visade fotografier från den lilla ort i Litauen där hon tillsammans med sin man har engagerat sig för att ge människorna där en bättre tillvaro.

På bordet hade Marre dukat fram skinka,  bröd – tillsamman så intog vi årets första skinkmacka. Den smakade bra – det är ju något särskilt med den första.  Vi påmindes alla om vad bra vi har det i förhållande till många andra och särskilt till barnen Litauens fattigast områden.   När vi fikat färdigt så var det dags  att ägna sig åt halmslöjd.
Jag hade trott att  det var små pilliga änglar och stjärnor som vi skulle göra.  Men här fanns en kasse med underbara vetestfrån,  rensade och blötlagda.  Det är fantastiskt i föreningen finns alltid någon som fixar och donar.  Den här gången var det Mona som varit till Sköllersta och hämat ”vetehalm”.  I taket över bordet hängde Kerstin H:s ståtliga halmkrona, som just hade fått nya ljusgröna hjärtan. ( Lägg inte undan halmslöjd på vinden, för då försvinner vetekornen – det finns många små möss som gärna vill äta dem)

18 strån – dela i två hälfter och fläta dem var för sig – fix ihop dem till ett hjärta och knyt om ett sidenband – så  är har du en fin julprydnad.

20 strån blir en liten flicka med flätor!  Det går lekande lätt för Kerstin H och Mona. Vi andra vi försöker få den bångstyriga halm att ligga snyggt och fint – det är inte så lätt få stråna rätt. Men efterhand så gick  det bättre. Glad och mätta steg vi ut i mörkret med med eller mindre vackra halmprydnader.